Välkommen

Om Hundharmoni

Nöjda kunder tycker

Kurser

Hundproblem

Enskild träning

Föreläsningar

Läsvärt

Vägbeskrivning

Bach's blomsterdroppar

Kontakt

Länkar

 MAKTKAMP ELLER HARMONI?

 Hur vill du leva tillsammans med din hund?
 Skall er relation bygga på trygghet och förståelse eller skall er relation bygga på en maktkamp,
 där den som är starkast, argast eller tuffast vinner?
 Behövs det en maktkamp över huvudtaget?
 Jag vill påstå att det inte behövs.
 Hundar och människor är lika på många områden men också olika. Vi pratar olika språk och
 vi har lite olika behov men för övrigt är vi i mångt och mycket lika.
 Vi har en gemensam bakgrund som jägare, vi lever i familjer med en social gemenskap, våra
 sinnen består av känsla, syn, hörsel, lukt och smak, våra kroppar fungerar i stort sett likadant
 både fysiologiskt och anatomiskt, vi kan uppleva känslor som glädje, rädsla, ilska, nedstämdhet
 och ångest och vi styrs i mycket hög grad av våra känslor. Det innebär att det oftast finns en
 känsla bakom vårt handlade och vårt beteende.
 Trots att vi är så lika uppstår det ganska ofta problem i samvaron med våra hundar, där vi inte
 förstår våra hundars beteende eller missförstår dem helt enkelt.
 Vi säger eller får höra att hunden är dominant, att den försöker ta över ledarskapet eller
 att vi inte är bra ledare för våra hundar., och vi tror på det!
 På TV förstärks dessa antaganden ofta då där finns flera hundprogram där de flesta problem
 antas bero på att hunden är dominant.
 Stämmer detta verkligen?
 Nej, jag menar att det inte stämmer.
 Hundar är hundar och människor är människor och hundar är inte dummare än att de förstår och
 ser detta. Dominans dvs. att vara den som bestämmer i en familj (flock) finns bara inom den egna
 arten,  och vi tillhör olika arter.
 Hundar är inte ett dugg intresserade av att ta över någon ledarroll.
 Vad de är intresserad av är att få mat, vatten och lite godis då och då. Dessutom vill de leva i en
 social gemenskap, att få tillhöra en familj, att få någon vettig sysselsättning då och då och att ha
 tak över huvudet. Mys & kel med någon som tycker om dem &  en mjuk soffa att krypa upp i ger
 ytterligare lite guldkant på tillvaron.
 Var har dessa envisa teorier om dominans kommit ifrån?
 Det undrar jag också, för det är något mycket viktigt man har missat här. Nämligen att hundar
 och alla djur som lever i flock inte vill bråka hela tiden, för gör de det så försvagas flocken
 dramatiskt och en svag flock är dålig på att skaffa mat. Det är alltså helt igenom mycket
 destruktivt att bråka om vem som skall bestämma, när det finns mycket viktigare saker att göra
 nämligen att skaffa mat och att fortplanta sig, så att flocken kan leva vidare.
 Det som stämmer är att hundar och vargar i vilt tillstånd ofta har en eller två ledare, ofta ett
 föräldrapar och att det är de som ofta bestämmer vad som skall göras. MEN och detta är mycket
 viktigt, ledarparet visar sig mycket sällan stränga eller hotfulla, utan det är med sin trygghet
 och sin klokhet och erfarenhet som de får de andra att följa med på deras idéer. All form av
 aggressioner inom hund och vargvärlden har ett enda syfte, nämligen att få den andra att gå
 sin väg, så att man slipper "ta till knytnävarna", budskapet är ungefär ”stick och brinn”.
 Det kan innebära att hunden som behandlas med hot, smärta och stränghet inte ser sin ägare
 som en bra och trygg ledare, utan snarare som en som man skall hålla sig undan ifrån eller en
 som man skall vara rädd för.
 Hundar som behandlas med hotfulla och smärtsamma metoder som t. ex. att bli nerbrottad, att bli
 ruskad i nackskinnet, att bli ryckt i halsen med kopplet eller att ofta få arga tillsägelser reagerar
 på två sätt.
 Antingen blir hunden rädd, kuvad och helt passiv, den vågar helt enkelt inte göra något som helst
 för att riskera att få obehag. Många som ser dessa hundarna tror och tycker att de är jättelydiga,
 men vad det hela handlar om är att hunden är rädd för sin ägare och för sin familj. Trist, mycket
 trist, och jag tror inte att de flesta vill ha det så.
 Den andra kategorin hundar reagerar genom att svara emot, att helt enkelt tala om att ”jag tar inte
 den här skiten från dig”. De känner sig helt enkelt hotade, och då försvarar de sig.  Dessa hundar,
 som inte blir kuvade, blir stämplade som hopplösa hundar med ett dåligt psyke, och de hundtränare
 som använder sig av hotfulla och våldsamma metoder, vill inte ha med dessa hundar att göra, 
 eftersom  de inte kan kuva dem.
 I båda fallen kallar man hundarna dominanta, vilket de inte är.
 Vad handlar det då om, när det uppstår problem med hunden?
 I de flesta fall handlar det om att hundägaren inte har rätt kunskap om hur hundar fungerar, och
 inte kan läsa hundens signaler och helt enkelt missförstår sin hund. Hundägaren är ofta också
 otydlig och inkonsekvent vilket gör att hunden känner sig otrygg och inte förstår sin ägare. En hund
 som inte förstår sin omgivning och som inte är trygg är ofta en frustrerad och stressad hund.
 När hundägaren känner sig osäker går de flesta i kamp med hunden, för att försöka visa vem som
 bestämmer. När detta sker blir hunden ännu mer osäker på sin ägare och tappar lätt förtroendet
 helt för denna. Sedan är man inne i den onda cirkeln, där våld föder våld eller helt enkelt skapar
 en mera problematisk hund.

 Hur skall vi då bemöta och leva med våra hundar?
 Med respekt för deras sätt att vara hundar, genom att var tydliga så att våra hundar förstår oss,
 med kunskap om hur hundar fungerar och hur de kommunicerar och med vänlighet och kärlek kommer
 man mycket, mycket långt.
 Genom att skaffa sig rätt kunskap om hundar slipper man ställa orealistiska och orättvisa krav på
 sin hund, som den inte heller kan leva upp till.
 Att leva med och uppfostra en hund skiljer sig inte nämnvärt från att leva med och uppfostra sina
 barn eller sin äkta hälft. Den stora skillnaden är att vi och våra hundar pratar olika språk, och här
 gäller det att förstå varandra så att inga missförstånd sker.
 
 Vad som slagit mig många gånger är hur tålmodiga och anpassningsbara våra hundar är gentemot oss
 människor. De finner sig i nästan vilken behandlig från oss som helst, och ändå möter de oss med
 viftande svans och ett gott humör.
 Jag önskar att hundar skulle vara mera som katter, de finner sig oftast inte i någon dålig behandlig,
 då säger de ifrån direkt eller så struntar de helt i sin ägare och behandlar de som om de inte fanns.
 
 Hundprogrammen på TV då, kan man inte göra som de gör där?
 Köp inte det som serveras på TV, där ser man bara en liten del av hela problemet, och tittar man på
 hundarna, vilket man alltid skall göra och inte på hundtränaren, blir man inte glad, då de allt
 som oftast signalerar både rädsla och osäkerhet.
 Allt som visas på TV är inte sanning, mycket är fejkat och verklighetsfrämmande och hundträningen
 är inget undantag. Det finns inga ”quickfix” dvs. snabba lösningar på komplexa problem, att tro på
 det är ganska naivt tycker jag.

 Har Du problem med din hund, ställ dig alltid frågan ”vad handlar detta verkligen om?” Vet du inte,
 förstår du inte din hund, skall du absolut vända dig till en professionell hundkonsult eller
 hundpsykolog som arbetar med hundvänliga metoder för att få hjälp, innan din relation till din
 hund skadas av en hård och orättvis behandling.

 Hundar behandlar inte varandra med tuffa, våldsamma metoder som bygger på att kuva och
 skrämmas, det finns ingen anledning för oss människor att behandla dem så heller!

 Citat av en klok man:
 "THE GREATNESS OF A NATION AND ITS MORAL PROGRESS CAN BE JUDGED BY THE WAY
 ITS ANIMALS ARE TREATED"

 fritt översatt:

 "STORHETEN HOS EN NATION OCH DESS MORALISKA UTVECKLINGSNIVÅ KAN BEDÖMAS AV
 HUR DJUREN BEHANDLAS"

Hundharmoni©2007    Företaget innehar f-skattsedel och har ansvarsförsäkring.